Tänk dig ett nyfött barn. Det föds oskyldigt. Det föds tomt. Tomheten är kärlek. Se barnet som en korg som är tom, det finns ingenting i den, bara kärlek som är just tomheten. Ge barnet (korgen) ett namn. Vi kan säga Bianca. Barnet identifierar sig med det här namnet och alltså korgen får sitt första "föremål". Barnet säger även till sig själv: "Jaha Bianca är det så jag heter? Jag ÄR Bianca". Barnet börjar bli medvetet om att det har i bästa fall två personer som motsvarar mamma och pappa och kanske även lite syskon. Barnet uppfattar alltså att det har en tillhörighet och lägger även det till korgens innehåll. Barnet som från början hade en tom korg alltså enbart kärlek har nu börjat separera sig en aning och tro att den nu heter Bianca och den tillhör en familj. Separationen är inget negativt i sig då detta är naturligt och en del av vår mänskliga resa.
Så här långt skadas inte barnet nämnvärt av att separera sig eftersom det är kärlek, har ett namn och en familj som finns där. Barnet utvecklar ett ego som från början är ren överlevnadsinstinkt. Barnet kan inte skaffa mat själv, det kan inte gå på toaletten själv, den vill vara ren och torr samt känna närhet. Egot utvecklas för att påkalla uppmärksamhet när dessa grundläggande behov behöver bli tillfredsställda. I och med att barnet växer så blir barnet medveten om sin kropp och börjar identifiera sig med denna och sin omgivning.
Vid 3 års ålder absorberar barnet energierna och känslorna som finns i familjen. Familjen behöver inte bråka men kan hålla inne med känslor som är begränsade, negativa vad man borde och inte borde göra, vad som är syndigt och vad som inte är en synd etcetera. Alla dessa begränsningar som:"Gör inte så! Det där är en synd så får man inte göra! Bra nu var du duktig." så läggs varenda sak i korgen. Varenda värdering åker ner i korgen och blir barnets identitet och tro.
När barnet är 6 år så har korgen fyllts upp till brädden och barnet vet precis vad som gäller, vad som är bra eller dåligt, syndfullt eller inte osv. Det finns inte mer plats helt enkelt. Det finns personlighetstester och forskning som visar att dessa personlighetstester formades under vår tid som små. Därför har nu barnet den här personlighetstypen.
Är man då fast i den här personligheten? Är barnets korg så pass full att det är totalt kört för att lära nytt? Nej vi är aldrig fulla och vi sitter inte fast. Den som vi är, den barnet är från början har inget med dessa tillstånd som vi skaffar oss under vår uppväxt att göra. Tillstånden är dock väldigt mäktiga eftersom det är den första kunskapen vi möter och inte kommer ihåg vem vi var från början. Detta tillstånd eller beteende förändrar vårt beteende från början, det separerar oss mer och mer och vi börjar tro att detta är sant och det är den här vi är, inte kärlek utan detta.
Så vad är kärlek? Det finns ingen tydlig definition av vad kärlek är då det inte går att definiera. Kärlek är tomhet. Kärlek är ingenting men samtidigt allting. Kärlek är inte bara att känna fjärilar i magen när du träffar någon du gillar. Kärlek är inte bara det du känner mot en familjemedlem eller en vän. Om vi skulle bli ombedda att sätta ord på vad hela begreppet kärlek är så blir det svårt. En del skulle kanske säga känsla. En del skulle kanske säga att det känns som något fysiskt. Men kärlek är så mycket mer att det är svårt att förklara, du bara vet att du älskar när du hamnar där.
Bild: thehappyplace.ca