Kärlek är perfektion. Ovillkorlig kärlek är så perfekt att det innefattar även det som inte är perfekt eftersom det är en del av perfektionen. Vi tror oftast att perfektion inte har en defekt, men livet har upp och ned gångar, mörker och ljus, natt och dag. Perfektion är balans och när vi strävar efter att vara felfria är vi ur balans. Vi duger som vi är. Vi är perfekta varelser med bra och mindre bra sidor och accepterar vi dem älskar vi oss själva. Men börjar vi tycka illa om oss själva för våra mindre bra sidor är det inte kärlek. Kärlek är perfektion. Vi ÄR kärlek och därmed är vi också perfekta som vi är.
I kärleksrelationer blir vi kära, allt är rosa moln men efter ett tag inser vi att vår partner har mindre härliga vanor och det börjar gå oss på nerverna. Vi kan här lära oss att vår partner har mindre bra sidor och bra sidor, hen är inte ett överslag av enbart bra sidor, hen är en balans i perfektion. Det är just detta som vi kan lära oss att älska. Dessutom om vi stör oss på något så vet vi att vi kommer sakna det om vår partner inte längre fanns och det gör att vi accepterar de mindre bra sidorna. Denna acceptans gör att allt blir fulländat, vi älskar allt med den personen både det bra och dåliga, for better and for worse och det är det som gör det hela fulländat. Vi ÄR kärlek och därmed är vi också perfekta som vi är.
När ett barn lider och föräldrar försöker fixa det uppstår ett större lidande för barnet. Självfallet vill ingen förälder se sitt barn lida men om barnet kommer hem från skolan och till exempel har blivit retad vad gör man som förälder oftast då?
En del kanske skulle säga:"väx upp". Några kanske skulle trösta och några försöker fixa smärtan så den inte existerar längre. I det sistnämnda försöker föräldrarna att be barnet att glömma händelsen och säger att de ska gå till djurparken så barnet får något roligare att tänka på. Gör inte det! Cellminnet har inte glömt och gör att det här kan bubbla upp långt senare och ställa till med ännu mer problem. Om du som förälder visar kärlek till ditt barn och låter det få vara ledsen så kommer hen handskas med sina känslor och komma över det. Självfallet är det inte ok att bli retad och all mobbning ska tas itu med men vi är även ansvariga för hur vi hanterar våra känslor. Får vi inte vara ledsna, arga eller upprörda så blir detta ett problem för oss längre fram. Vi tror då inte att vi är kärlek och detta kan te sig på otaliga sätt genom lidande. Lär dina barn att de är kärlek. Lär dina barn att de är perfekta som de är och duger som de är.
För kom ihåg; kärlek är perfektion. Vi ÄR kärlek och därmed är vi också perfekta som vi är.