Vi är alla en helhet, vi är inte separerade, detta allt är kärlek. Några väljer att kalla det för Gud. Gud och/eller kärleken är inuti dig, inte utanför dig själv.
Varför är kärleken då vår största rädsla? För det är kärlek som vi vill ha mer än någonting annat. Kärlek fyller oss av glädje och förnöjsamhet men kärleken är också tom, stilla och detta skrämmer oss eftersom tomhet och stillhet är något som vi förknippar med ingenting. Vår hjärna gillar att vara upptagen och tänka, lösa problem och diskutera. Det är inget fel i det, allt som existerar måste och behöver få finnas där. Svårigheten är att vi inte kan tänka oss till kärlek, vi behöver känna den. Kärlek kan inte uteslutas för återigen så ÄR vi kärlek.
När vi känner kärlek kan vi bli rädda för att vi tror att vi inte vet vem vi är. Vi börjar rabbla vårt namn, vårt förflutna, våra vanor osv. Vi behöver bortse från det. Får vi frågan vem vi är i total kärlek och vi inte får svara vårt namn, vårt förflutna osv ja då blir oftast svaret: det vet jag inte. Öppna tanken lite till det är där du upplever kärlek men detta blir så skrämmande att vi går tillbaka till att rabbla vårt namn.
Har du någon gång dansat så du glömt dig själv för en stund? Har du någon gång älskat så att du glömt dig själv för en stund? Det är kärlek. Kärlek är allt. Det är rädslan/egot som för oss tillbaka till rabblandet eftersom vi kan hamna i ett tillstånd av stillhet och då blir vi rädda för vi symboliserar kärlek med glädje. Kärlek är glädje och igångsättande men det är också stillhet och lugn. Försöker vi att visualisera kärlek så blir det svårt, det behöver kännas.
Inom oss bor livskraften, själen. Den kallas för Chi. Chi måste få flöda fritt utan blockeringar. Chi kan du aktivera själv på olika sätt bland annat genom yoga, Qi-gong eller meditation.
Låt inte rädslan ta över. Så fort du söker och behöver kärlek kommer rädslan för att du inte tror att du ÄR kärlek.
Vi ÄR kärlek!
Bild: google.se