Vi fortsätter vår resa som barnet Bianca.
Sist vi pratade om Bianca var hon 6 år och fyllt sin korg till brädden. Bianca börjar nu skolan och sitter inne med sina uppfattningar av tro, det som är bra, det som är dåligt och så vidare. Eftersom vi från början är tomma så är vi ju också fria, själen/varelsen vill alltid vara fri, den vill inte bli begränsad. Men eftersom vi växer upp med all påverkan runt om oss så börjar vi begränsa oss själva. Detta händer Bianca. Hennes korg är så full, hon är så begränsad och ska handskas med allt detta, hon kan till och med känna sig hämmad. Vad gör hon när hon blir 12-13 år? Jo revolt. Revolten beror på begränsningar och vad gör oftast föräldrar i det läget när barnen gör uppror? Jo mer begränsningar med utegångsförbud, indragen veckopeng och så vidare. Detta händer även Bianca och hon börjar skapa en rädsla för kärlek när hon blir kontrollerad.
För att skapa balans försöker Bianca kontrollera sin vikt istället för att bli kontrollerad, skapar hon kontroll över något annat som hon faktiskt kan styra över. Om själen inte får frihet och så hatar vi att bli kontrollerade, när vi hatar att bli kontrollerade ser vi till att vara i kontroll så vi inte förlorar kontrollen och blir kontrollerade. Och Bianca har nu skapat sig ett lidande. Som om detta inte vore nog så blir Bianca sårad av en kille och i och med alla begränsningar hon måste hantera så väljer hon att i sina fortsatta förhållanden kontrollera sina partners och sin vikt för att slippa förlora kontrollen (över vikten) och bli kontrollerad (avvisad).
Bianca har även lärt sig sen hon var liten att när hennes föräldrar bråkar så är det hennes fel, de har aldrig sagt det till henne men hon tar över sina föräldrars känslor och applicerar dem på sig själv. Därför kan hon inte heller se hur hon ska kunna ha en fungerande relation när kärlek bara ställer till det. Återigen så tar hon kontroll över känslorna för att slippa tappa kontrollen och själv bli kontrollerad.
Bianca blir vuxen men har destruktiva relationer. En dag träffar hon en man som visar sin kärlek både genom gåvor men även med ord. Bianca som är rädd för kärlek men som gärna söker efter den börjar sabotera förhållandet. Varför? Jo hon känner sig kontrollerad, ägd. Så för att vara i kontroll saboterar hon relationen. I hennes korg med allt som fyllts på har hon glömt att hon är kärlek från början och tror därför att ingen kan älska henne eftersom hon inte älskar sig själv heller.
Vi lär oss saker hela tiden i relationer, faktum är att vi lär oss mer än någonsin. All självsabotage skyller vi på andra/annat. Vi flyr smärtan eftersom den är obehaglig istället för att titta på den och lära oss något av den. All kärlek finns inte att få därute, den kommer inifrån och det är genom att ge som vi blir "rika".
Kan Bianca någonsin komma över sina destruktiva relationer och sitt kontrollbehov?
Bild: thehappyplace.ca