Vi är en kropp och vi har en själ. Vi är en själ eller varelse som spelar en mänsklig roll eller som man säger på engelska: A being playing the human role. Den här själen är kärlek och glädje något jag beskrev tidigare i mitt inlägg om Oneness. Kärlek är helhet och tomhet på samma gång, många förknippar tomhet med något negativt. Vi är ingenting. Jo vi är allt. Vi är universum. Universum är tomhet och helhet på samma gång. Universum är kärlek. Kärlek är gud. Kärleken har heller inget ego och kan därför aldrig lida, lider du i kärlek så är det inte kärlek. Väldigt enkelt kan tyckas men det ställer så klart till problem när egot och kärleken krockar. Återigen så är egot bara ute efter att få dig ur balans, att tänka och handla utifrån rädsla. Hos de flesta människorna styr egot eftersom vi inte lärt oss att tysta det tidigare. Och på grund av att vi styrs av egot desto mindre kärlek känner vi, det gäller alltså att tysta egot och lyssna mer på kärleken. Paradoxalt nog så är kärleken vår största rädsla som vi samtidigt gör allt för att få uppleva. Kärlek är inget vi uppnår, vi ÄR det redan. Kärlek är NUET.
Hur vet vi att vi är kärlek? Ja glädje och fridfullhet är uttrycksformer och goda riktlinjer för kärlek men vi vet inte att vi är kärlek det är därför vi blir så förvirrad av egot. Vi kan inte bli något som redan finns där naturligt men eftersom det är så naturligt känner vi det heller inte direkt och därför blir vi så lättlurade. Dessutom har vi vuxit upp med att förtrycka kärleken och mata egot. Men när vi får känslan: det är precis så här det ska vara då är vi i kontakt med kärleken. Vi behöver älska oss själv mera, lyssna mer på det som känns rätt och mindre på egot som ifrågasätter oss.
Egot ser till att vi separerar oss och det är här beroendet börjar...
Bild: thehappyplace.com