Vad får jorden att snurra i perfektion? Vad är det som skapar denna perfektion? Varför skapades vi? Livet är självorganiserande vilket innebär att allt sker av sig självt utan att vi är medvetna om det. Till exempel så slår hjärtat, blodet pumpas runt i kroppen, vid en graviditet så skapas ett foster i magen med organ och skelett. Vem gör detta? Hur kan det ske? Alla dessa frågor är stora och komplicerade. En del söker svaret i religionens värld, andra i spiritualitetens anda och vissa skapar egna tankar och fantasier men ingen vet.
Det finns inget att uppnå, inget att veta och inget att fixa. Jag tror att människan är här för att uppleva och lära om allt som livet erbjuder vare sig det är emotionellt, sexuellt eller mentalt. När vi förstår skillnaden så uppstår lycka och glädje. När vi upplever och lär så blir vi hela, kärleksfulla och fria.
Om vi är hela när vi upplever och lär oss så lär jorden som snurrar runt och skapar årstider, tid osv vara i symbios med allt och även styras av en enda helhet. Kan helheten vara kärlek? Moder jord skapade oss helt på eget bevåg. Vi förstör moder jord konstant med utsläpp, krig och miljöförstöring. Förstör vi moder jord så förstör vi ju även oss själva och förstör vi oss själva så förstör vi ju moder jords skapande. Förstör vi oss själva så har vi frigjort oss själva från att vara ett med allt. Vi kan utplåna människoformen men inte vår egentliga själ eftersom den är energi och omvandlas. Människosläktet är en del av jordens utveckling och ska den förstörs så är det naturens gång som ser till detta precis som med dinosaurierna och istiden och inte vi människor som ska förinta oss själva. Tar vi istället hand om varandra och oss själva så är det ju kärlek. Moder jord gav oss livet i en mänsklig form alltså är vi kopplade till varandra av kärlek. Om vi är en enda symbios så borde väl även jorden snurra i perfektion beroende på kärlek och samhörighet. Ingen annan planet har den precisionen eller något liv, åtminstone inte i vår galax i dagens läge. Det kan så klart finnas andra galaxer med andra planeter där allt är i symbios och levande organismer är skapade som vi ännu inte har träffat på, men i vårt solsystem är vi unika.
Det enda vi behöver göra är att vara i stunden, uppleva den och lära oss från den. Stunden är NUET. Vi har svårt att förstå NUET eftersom det är ett mysterium. Det är ett mysterium för att vi sätter ut tiden i tidsperspektiv idag, imorgon och igår. Vi behöver se stunden nu, för vad den är och uppleva och lära allt som ingår i den, det är då vi är mest levande. Att veta helt säkert eller att förstå men inte vet utan att fortsätta lära sig är två helt skilda saker. Att veta definitivt att det bara finns vita muggar är inte samma sak som att förstå att det finns vita muggar men det kanske även finns fler färger för att ge ett exempel. När vi säger att vi inte vet är vi öppna och ser saker på andra sätt som vi inte gjort tidigare. Vi blir öppna. Den här öppenheten är fri och det är då vi utvecklas. När vi säger oss veta allt så sluter vi oss och vi är inte lika öppna och mottagliga för varken förändring eller utveckling.
Slutar vi någonsin att lära oss? Nej aldrig. Vi lär oss hela tiden. Ingenting sker av misstag, allt är tillför att vi ska lära oss. För att citera engelskan: "You are a human being. A being who's playing a human role. The human being is learning how to be."
Vi är mänskliga varelser och den mänskliga delen lär sig att vara en varelse precis som varelsen lär sig att vara i en mänsklig form. Kort och gott så lär vi oss vilka vi verkligen är.
Så upplev, lär och var fri.
Bild: google.se
Väldigt intressant inlägg! :)